I huvudet på Antonen

Öken! För att använda en uttryck som man kastade runt mycket på min tid. Att sacka efter gör mig orkeslös och det är fallet ur i princip alla aspekter nu. Inte de viktiga, men alla små och för mig värdefulla: blogg, bilder, målningar, skrivande.

Ska jag verkligen orka ta mig upp ur detta hål som bara blir djupare eller ska jag slå mig till ro och försöka inreda det lite snyggt?

Helt onödig kommentar egentligen, men lördagskvällen nalkas och jag är less på nätverkande i all dess form sedan länge. Varför uppskatta någonting så finslipat när det trots älla års slipande inte slår en bra bok?

Stora scenen, igår kväll, klockan 20:00.

Idag skrevs det om gårdagens konsert med Amanda Jenssen på Lisebergs stora scen och konstigt nog (i motsats till vad recensenter brukar lyckas med enligt min erfarenhet, med en del duktiga undantag självfallet) gjordes en hel del fullträffar i beskrivningen av det hela. Bland annat var det hela lite trevande och till en början svårt. Anledningen till detta var, trots tidningarnas utelämnande, inget mysterium. Publiken var otroligt dålig helt enkelt. Inget tryck och ingen känsla, ingen fart och inget liv. Ingen stämning trots att tjejen som klev på scenen var otroligt rakt igenom.

Jag fick kämpa för hela publikens räkning och med mig hade jag ett skönt gäng som hittat till varandra framme vid scenen. Amanda var fullkomligt fenomenal och mitt nya kameraobjektiv likaså.

Och efter en stund kom det hela igång!

Tack för kvällen Amanda! Ocvh tack även till Beata Antonia, Carolina, Rebecka, Markus och alla andra härligheter som var där med mig. Timo ikväll?

Idag har jag gjort någonting som till och med är att tänja på gränserna för mig och jag visste inte ens att jag hade några gränser. Jag har ställt upp som sminkdocka för International Makeup Center, en utbildning för blivande makeup-artister där min favorit Rebecka går. Teamt jag ställde upp för var "drag queen" och jag omvandlades till vem läraren kom att kalla Antonia från Estonia.

En upplevelse helt klart. Hade jag haft någon värdighet så hade den varit i farosonen, men lyckligtvis så är fallet ett annat. Snygg blev jag helt klart! Och bilderna bjuder jag på.

Makeup-artist och fotograf är som sagt Rebecka Westlund, världans bästa och duktigaste. Den söta tösen i rosa klänning och röda converse är undertecknad.

Mycket nöje.

Picknickfestivalen 2010